lördag 24 augusti 2013

Dagstur till Svartlöga 2013

Det hann inte ens gå en vecka sedan jag kom hem från ö-luffen förrän jag hoppade på en båt från Strömkajen igen! Denna gång gick turen mot Svartlöga. Det är nämligen så att mitt periodkort som jag använde under min ö-luff räcker t o m 3 september, så nu har jag 2 helger kvar att resa på det. Och att jag valde just Svartlöga beror på att det var ganska länge sedan jag var där sist; nämligen 2003!

Jag trodde inte det skulle vara så mycket folk på båten, det har ju precis slagit om till lågsäsong med hösttidtabell, men ack så fel jag hade - redan vid Strömkajen bildades en lång kö och båten blev helt full! Men många gick av vid Siaröfortet, sen tunnades det av allt längre ut vi kom. Båten Sjögull var lite försenad, vi skulle ha varit framme vid Svartlöga kl 12:40 men istället blev det 13:00. Och båten skulle vända tillbaka igen 14:15, så det blev en aning stressigt att gå runt på ön och försöka få till bra bilder! Aldrig kul att jobba under stress, men nu var det som det var... Jag steg i allafall i land och började gå längs huvudleden i rask takt. Det kändes som evigheter att gå den långa smala huvudleden med skog på båda sidor. Plötsligt såg jag flera långa, tjocka trådar av spindelnät, tjocka som garn hängandes från träden ner på marken. Jag har endast sett sådana här tjocka spindeltrådar på ett ställe i skärgården; nämligen på Fejan. Kanske ngt typiskt för norra skärgården, vad vet jag. Sen såg jag ngt ännu värre: Flera st jätte spindelnät bredvid varandra! Det var nästan kusligt att se! Nästan som i Amazonasskogen i Brasilien! Jag försökte gå nära för att få en bra bild, men jag kom tydligen inte tillräckligt nära, det var ändå det allra närmaste jag faktiskt vågade komma, för den delen... Jag traskade vidare och kom så småningom fram till den ålderdomliga byn. Jag kom inte ihåg hur allting såg ut sedan 2003, men jag kände i allafall igen kiosken (om den nu fortfarande fungerar som kiosk), byggnaden fanns ändå kvar. Och så var det det där lilla kapellet från 1916. Självklart kände jag också igen de gamla bodarna. Under ryssarnas härjningar 1719 så brändes ju i stort sett alla hus i skärgården ner, men Svartlöga var en av öarna som klarade sig. De var vana säljägare och sköt bryskt ihjäl inkräktarna.

Tiden gick oerhört fort, jag fick skynda mig på. Kom till bryggan när det var 10 min kvar tills båten skulle komma från Rödlöga. Nu var den i allafall punktlig! Och så började den långa, men vackra resan hemåt mot Strömkajen igen.

Jag har haft en helt fantastiskt underbar dag och hoppas jag får en lika fantastisk dag imorgon! Vart jag åker har jag inte riktigt bestämt ännu, jag har några timmar på mig att göra ett val! Tycker det gungar fortfarande.... somnar nog ovaggad inatt!

Här kommer några bilder från vackra Svartlöga: