Det började med denna blogg i oktober 2011. Sedan dröjde det bara 4 månader innan en journalist från tidningen Skärgården hörde av sig och ville träffa mig på en intervju. Artikeln publicerades 1 mars och kom ut lagom till Båtmässan 2012.
Klicka på filen nedan för att förstora
Ökad besöksnäring och magnifika turismsatsningar i all ära, men när Skärgården frågade ett fullblodsproffs om hur hon ser på resandet i ö-världen är det enkelheten som lyfts fram. Möt Louise Zetterström, som under 11 år har ägnat semestrarna åt att ö-luffa i skärgården.
I höstas tog skärgårdsälskaren Louise Zetterström steget att börja blogga om sina många och långa skärgårdsresor på http://skargardsluff.blogspot.com efter påtryckningar från vännerna som ville veta vad det var som uppehöll henne varenda sommar. Louise har tillbringat närapå varenda semesterdag sedan 2001 åt att ö-luffa i Stockholms skärgård, helt ensam.
- Det finns massor av folk som är födda i Stockholm, som har bott här hela livet och inte har en aning om att det finns olika öar i skärgården, eller att det finns vandrarhem och affärer, förklarar hon över en kopp kaffe.
Louise vet desto mer. Nuförtiden åtminstone. Hon kommer från Sandviken, men är uppvuxen i Sydafrika och flyttade till Sverige som 18-åring. 1999 följde hon med en kompis till Finnhamn, där de hyrde en stuga med utedass över helgen.
- Jag förstod verkligen inte grejen. Alla hade pratat så mycket om skärgården, men jag fick lappsjuka och kunde inte förstå vad folk gjorde där.
Ändå gav det mersmak, och året därpå bjöd hon ut sin mamma i skärgården en helg, till Grinda och Finnhamn.
- Då blev jag biten! Jag började uppskatta naturen, klipporna och att få se havet. Det händer något i hjärnan hos mig, blodtrycket sjunker när jag kommer nära naturen.
Samma år bestämde sig Louise för att hon sommaren därpå skulle ö-luffa, helt själv.
- Nu har det gått 11 år och jag reser fortfarande, Jag kanske inte skulle åka utomlands själv, men här får jag sån ro av att resa för mig själv. Jag kan göra vad jag vill, promenera fem timmar i sträck om jag vill, knäppa hur många kort jag vill, det skulle ingen vilja hänga med på.
Louise har sett nästan hela skärgården och gör både dagsturer och längre vistelser i ö-världen. Men alltid utifrån en relativt bestämd rutt, där hemfärd till stan helst inte ingår under de veckor hon är ute.
- Jag stannar gärna fyra nätter på samma plats. En natt gör mig stressad, då ska man packa upp och ner hela tiden. Men eftersom det inte går att åka i nord-sydlig riktning så måste jag ibland åka in och stanna en natt i stan för att komma ut till en annan del. Då övernattar jag på af Chapman eller på Långholmen. Åker jag hem så känns det som att bryta semestern.
Hon föredrar vandrarhem eller stugbyar, och torrdass är inget problem längre, snarare tvärtom. De storslagna planer som finns för att öka besöksnäringen i skärgården genom att bland annat höja standarden är hon tveksam till:
- Då skulle det bli dyrare. Man väntar sig inget femstjärnigt hotell i skärgården. Det ska inte vara slitet förstås, men absolut inte lyxigt. Det är viktigt att behålla charmen och det billiga priset, annars tror jag att många med mig skulle avskräckas. 500-600 kronor per dygn på boende är överkomligt, men drar priset upp till 1000 kronor så är risken att folk inte kommer ut.
På bloggen skapar hon en presentation med bilder och information kring de öar hon har besökt, ett digert arbete,
- Jag vill peppa andra att resa i skärgården, det är många som inte har en aning om vad som finns eller hur man kommer dit.
Det skärgården måste bli bättre på, menar Louise, är att informera om skärgården, annonsera i de stora dagstidningarna och kanske även i TV.
- Man behöver få veta att det finns vandrarhem och butiker, alla hittar inte till Waxholmsbolaget.
Genom åren har hon lärt sig vilka öar som måste bokas långt i förväg, i vissa fall ett år innan, och vilka som går att göra spontana stopp på.
- Det blir många sömnlösa nätter med allt pusslande för att få ihop fyra veckors luffande, men det är en del av resan jag inte vill vara utan.
Louise gillar öar med många strövstigar, klippbad och en fördel är om det finns en affär för att hon ska slippa tung packning, En annan sak hon efterlyser är bättre skyltning på öarna, med avståndsmarkeringar till exempelvis ångbåtsbryggan.
I somras testade hon att jobba i skärgården under semestern, något hon stormtrivdes med:
- Jag kan absolut tänka mig att flytta till skärgården!
Bild som valdes för artikeln
Rävstavik, Utö
Louise tipsar.
- Packa enkelt, ta inte med för mycket kläder.
- Inte heller för mycket mat, det är onödigt att släpa på, de flesta öar har en handelsbod med lite av varje.
- Badkläder.
- Myggmedel.
- Regnkläder, gummistövlar, gympadojor, sandaler.
- Kamera, båttidtabell.
- Ficklampa.
Text och foto: Carin Tellström, Tidningen Skärgården, 1 mars 2012
